På förekommen anledningen skrev jag en fabel om det för att diskutera skolgång med mina barn: https://www.godaliv.se/goda-liv/sagan-om-apan-och-lejonet/
kugg (npub18jm…r23h) Amaris (npub1ald…hx32)
***Sagan om apan och lejonet är inspirerad av en metafor myntad av en kamrat inom Omställning underifrån. Jag utvecklade denna metafor till en saga för att prata med mina barn om varför vi behöver gå i skolan och hur kunskap kan vara nyckeln till frihet.***
***Utvald bild är från [Benh LIEU SONG, publicerad under CC BY-SA 2.0](https://www.flickr.com/photos/blieusong/ )***
Det var en gång ett lejon och en apa som bodde på en djurpark. Deras burar låg precis bredvid varandra och de hade med åren blivit goda vänner.
Apan svingade sig i lianen, lekte med en hink och en spade som djurskötarna gett henne. Åt frukt och skojade med människorna som besökte djurparken.
Lejonet låg och sov hela dagarna. Ibland ställde hon sig upp och röt så högt hon kunde och gick sen och la sig och tittade ut genom burgallret.
-Varför ligger du och tjurar hela dagen? Undrade apan.
-Vad ska jag annars göra. Inget är roligt här i buren? Svarade lejonet.
-Hur menar du? Här har vi allt vi behöver. Mat, vatten, leksaker och människor att skoja med. Ställ dig nu upp och visa upp dig så att människorna får se hur stilig du är. Vem vet, du kanske får en ny spännande leksak då?
Lejonet fnyste åt apan och la sig ner för att sova igen men vände ryggen åt apan.
En dag hade ett barn som besökt djurparken tappat en docka utanför burarna. Apan såg dockan och tog fram en spik hon hittat i buren. Med spiken pillrade hon på låset till buren hämtade dockan. Sen gick hon in i buren igen och stängde den efter sig.
Lejonet såg vad hon gjorde.
-Kan du öppna buren? Frågade hon.
-Javisst, jag gjorde ju precis det. Sa apan.
-Varför är du då kvar här? Du kunde ha smitit ut i staden. Eller till Savannen där apor och lejon kommer ifrån. Sa lejonet.
-Här har jag det jag behöver. Jag har mat, jag har vatten, jag har leksaker och människor att skoja med. Varför ska jag ge upp det?
-Här är det människorna som bestämmer hur våra liv ska vara och vi får inte springa fritt. Vi har så vi klarar oss men kan inte se himlen, springa runt i gräset eller utforska allt det naturen har att ge oss. Snälla släpp ut mig så kan vi springa till Savannen tillsammans. Sa lejonet.
-Jag har så jag klarar mig, du blir lyckligare om du lär dig att vara nöjd där du är. Sa apan.
Lejonet la sig ner igen och stirrade in i väggen. Dagen därpå reste hon sig inte ens för att ryta.
-Hur är det? Frågade apan. Du verkar dystrare än vanligt.
-Livet i buren känns ännu tråkigare nu när jag vet att du kan hjälpa mig att komma härifrån. Svarade lejonet.
-Låt gå då. Svarade apan. Vi kan väl resa till savannen. Ikväll när människorna gått hem så ger vi oss av.
När kvällen kom öppnade apan båda burarna och de smet ut ur djurparken och gav sig iväg mot savannen. Lejonet hade aldrig varit så lycklig och apan var glad att kunna hjälpa sin vän. Apan hade öppnat dörren och nu red hon på lejonets rygg hela vägen till savannen. Där fanns det apor som hon och hon flyttade in i ett träd. De andra aporna hade väldigt roligt åt leksakerna hon tagit med från djurparken.
Lejonet hittade en lejonflock och sprang runt på savannen hela dagarna men hon fortsatte att vara god vän med apan. De andra aporna var så glada att de hittat vänner bland lejonen eftersom de nu aldrig behövde oroa sig för några rovdjur om nätterna.
En dag när apan träffade lejonet låg lejonet och sov under ett akaciaträd.
-Nu när du ändå ska ligga och lata dig, varför kunde du inte lika gärna ha stannat kvar på djurparken? Frågade hon.
-På sätt och vis har du rätt. Svarade lejonet.
-Att ligga och vila i en bur på djurparken är ju nästan samma sak som att ligga och vila under ett träd på savannen. Men här ligger jag under ett träd och känner värmen från solen och blåsten från vinden. Jag ser himlen och har fler vänner än på djurparken. Framförallt vilar jag för att jag vill vila, och inte för att människorna bestämt att det inte ska finnas något annat att göra. Tack min vän, hade vi inte hjälpts åt att lämna djurparken hade jag fortfarande sovit i min bur och drömt om savannen.
