tack. Mjo det är det nog men nu för tiden tänker jag inte ens på det. Att dricka alltså. Den svåraste kampen var där och det där med att spy blod från magsår i struphuvudet gjorde det ändå omöjligt för mig att dricka.
Det känns stort. Och livsförändrande. Men nu för tiden är det en så stor del av mig så det inte känns så stort. Om du begriper vad jag menar